Vernissage!

Här har vi affischen för vårt vernissage! 

http://fornimmelse.se/

Den sista dagen

Detta är då ett tidsinställt inlägg. För tillfället sitter jag förhoppningsvis på ett café i Kairo och röker vattenpipa samt gruvar mig för att det är sista dagen.

Fast det innebär även att jag snart får träffa mina fina vänner i Forsa som jag troligen har saknat till förbannelse.

Att bli förföljd

Dagen blev inte riktigt som planerat, har suttit inne mesta delen av dagen. För en dryg timme sedan fick jag reda på att han som skulle visa mig runt idag hade varit med om en bilolycka och brutit handen. 

Jag gick ner till den svenska restaurangen vid Tahrir torget för att äta lite middag. Träffade en svensk fotograf som jobbar för AP, alla svenskar kommer dit. Det är ju visserligen inte så konstigt, väldigt trevligt par som driver restaurangen. 

På vägen ner till torget började en man prata med mig. Jag försökte mitt bästa att bli av med honom men det gick inte riktigt. Han var t.o.m. på väg in till restaurangen men så blev inte fallet tack vare servitören. Men han väntade utanför istället, sjukt obehagligt. När jag började gå hemåt följde han efter och ropade. Idiot. Han hann inte med mitt tempo som tur var.

Kanske blir jazzclub nu ikväll om jag inte hinner somna.

Fredag

Igår var vi iväg och fotade nära Islamic Cairo, ett väldigt fint område. Gick upp i en moské och fick en väldigt bra utsikt. Jag har träffat väldigt fina människor idag, dvs dom i gruppen. När solen gick ner var det dags för mat på en italiensk restaurang plus efterrätt. 

För att bota paltkoman gick vi till ett café för att dricka te. Det ligger på en gata som är full av caféer, det är även den gatan där unga ofta sitter och diskuterar politik. Vi hade just beställt då det kommer en våg av plaststolar och människor mot oss. 

Vi börjar också springa och viker av vid caféets hörn. Blir inföst tillsammans med två andra västerlänningar i caféet och ägaren säger att vi ska stanna kvar inomhus. Samtidigt samlar dom in alla stolar som står på gatan för att stänga. Vi står vid utgången och försöker förstå vad som händer. Första tanken för de flesta var att det var polisen. Det var dock ett väldigt stort bråk mellan olika politiska rörelser. När vi gick det ca 25 m till bilvägen stod det några poliser vid sidan av vägen och läste tidningen. Så aktiva är dom. 

Vi gick sedan till ett annat café för att dricka vårat te.

El Bostan Café, betydligt lugnare.

Tahrir

Igår blev en fullspäckat dag med graffiti och Islamic Cairo. Senare på kvällen åkte vi till fotokursen och träffade de andra som ska fota morgon också. Har inte riktigt förstått vart exakt vi ska men det tar sig. 

På vägen hem passerade vi Tahrir torget där dom höll på att förbereda inför imorgon med att bygga scener och klä träd med handskrivna krav till regeringen. En demonstration blir det, men vad den handlar om verkar ingen veta. Som jag förstått så var det tänkt att dom skulle demonstrera mot en presidentkandidat som var Moubaraks första hand men han eliminerades i veckan. Nu verkar det vara en demonstration varje fredag i och med valet. 

Visst borde jag vara där och fota. Men ärligt så pallar jag inte mer. Jag går med huvudet nere när jag går på trottoaren men hör fortfarande alla som ropar efter mig.  När jag väl tittar upp så stirrar de flesta. Jag har sådan lust att skrika "VAD VILL DU!?" Jag orkar inte möta dessa människor. 

Det är många som frågar om det är annorlunda efter revolutionen. Jag har inte märkt stor skillnad. Ja, det är mindre poliser på gatorna och sopcontainerna i Alexandria som inte töms. Det är väl det då.

Salsa

Igår träffade jag Bahz och gjorde upp lite planer. Jag följde med honom till hans salsalektion, instruktören är en fotograf som håller i en massa workshops. Så på fredag följer jag med dom på en fotoutflykt. Ska bli riktigt kul.
Jag börjar bli lite stressad dock, vet inte om jag kommer hinna.

Kairo

Nykommen till Kairo, och här kokar det. Som att det inte räckte med att sitta i en bil med plasttäckta säten i 4 timmar. Men nu är jag framme och så här glad är jag för det! Jag har dock lyckats trippelboka mig själv. Vet inte riktigt hur jag ska lösa det här men det går nog. 

Spenderade helgen på the North Coast, där jag i princip sov enorma mängder och gick på stranden på dagarna. Så nu är jag utvilad och redo att köra igen! 

Torsdag del 2

Just det, när vi skulle äta lunch passerade vi en demonstration för Syrien.

Torsdag

Igår blev en väldigt bra dag. Banan kom och hämtade mig på Mahmouds jobb och sedan tog hon mig till Koum El Dekka, Koum El Na Doura och Bahari.
Att fota i solljus är ju en riktig mardröm. Tack och lov hade jag köpt ett gråfilter innan jag åkte. Det har nog räddat väldigt många bilder. Lightroom är en stor hjälp men jag hade nog behövt photoshop också. Börjar känna lite stress nu då jag har nästan tusen bilder jag måste gå igenom och fixa. Men det kommer gå bra.

Koum El Dekka

Bahari

Montazah

Det har varit en bättre dag idag. Imorgon ska jag försöka ordna med Banan (ja, det är ett namn) och se om hon kan ta mig till ett ställe som hon trodde skulle vara passande. Håller tummarna. Sedan är även Haythem i Alex så kommer nog träffa honom och hans fru också. Ska bli riktigt kul. 

Att utmana ödet.

Mafish fayda

Myggorna här är rena ondskan. Dom ger inte ifrån sig något ljud alls, eller ja det kanske beror på att det är ganska mycket oljud som trafiken. Siktar på ansiktet gör dom också.
Idag har inte varit en givande dag alls. Mafish fayda betyder typ "det är som det är" Så idag får jag leva efter det. Förhoppningsvis blir morgondagen bättre. Det var tänkt att en tjej skulle ta mig till ett bra ställe att fota på men det blev inshallah istället (om gud vill).

Frustration delux

Jag vet ju att man måste vara bestämd när det gäller planer men vad fan. Han vägrar lyssna, avbryter, byter samtalsämne för att sedan dumförklara mig. Jag blir helt galen. Längtar redan till Kairo, mest för att jag kommer kunna gå som jag vill då.

Dag 2

Idag tog jag och Heba spårvagnen till Mansheya (vilket är gamla stan i Alexandria). Spårvagnen var en upplevelse i sig. De första två vagnarna är reserverade för kvinnor. Kändes lite märkligt att sånt finns fortfarande. Dörrarna stängdes efter 25 meter. Vi stod vid fönstret och kollade ut hela vägen, jag tror det tog 40 min eller så. Jag såg ett gäng barn sniffa lim under ett träd....vad kan dom ha varit, 8? hemskt. 

Mansheya var för mig en stor marknad, plus en labyrint.

Det känns som att jag har varit här längre än vad jag har. Vet inte riktigt om det är bra eller dåligt. Jag bor för tillfället hos Mahmoud. Hans föräldrar pratar inte mycket engelska så jag ler mest och säger de få fraser jag kan på arabiska. Jag har märkt att mycket av den arabiskan jag lärde mig sist börjar komma tillbaka till mig nu. 

Det är med att gå på trottoaren när man kan gå på gatan är något man kör mycket med.

Trafiken

Det är verkligen en djungel när det gäller trafiken. Fast jag måste säga att jag är riktigt imponerad av samspelet mellan bil och människor. Man måste vara en riktigt skicklig förare om man ska köra här.

Det är väldigt obehagligt att åka med men lär man sig de olika tutningar osv så blir det lite lättare. Men man är fortfarande inte lugn när man åker ut på en väg och helt plötsligt tvärbromsar två bilar ca fem cm ifrån en. Kan ju tilläggas att jag inte reagerar så kraftigt här nere, tror det blir alldeles för mycket för hjärnan att ta in. Jag förstår inte riktigt varför de flesta hetsar så mycket i trafiken och stressar på nå otroligt, visst 9 av 10 ggr är man sen men jag tvivlar det är därför. Att man är sen verkar inte beröra en så mycket.

Alexandria

Nu är jag framme, efter en lång resa. På andra flyget från AMS till CAI satt jag bredvid en far och en son. Dom kom från Alexandria. När jag då sa att jag skulle dit direkt efter flyget blev dom väldigt oroliga och tyckte att jag borde stanna i Kairo en natt och sedan resa. Tydligen är det inte säkert att åka den sträckan på natten, men Mahmoud sa att det var lugnt. Och ja, det var väldigt lugnt. Jag sov i princip hela vägen. Passerade väldigt många bilolyckor. Inte så konstigt med tanke på hur dom kör! Tuta och blinka med helljusen för att komma fram.

I och med revolutionen så har dom tagit bort sommartiden helt. Nu är det inte någon tidsskillnad, så du vet Susanna.
Nu har jag fått sova några timmar, vaknade för 2 timmar sedan och då skulle jag bara duscha och sedan skulle vi vidare till May för att käka frukost. Som sagt, 2 timmar sedan. Jag har redan ätit frukost nu. Sen är det galet varmt här.

Då vi tog en sväng till Umeå

Bästa killen som finns!

Fina Anna

Igår delade Anna ut påskägg, gulligaste någonsin!

Råttor, hon känner mig så väl.

Nedräkning

Det börjar ju närma sig nu. Lite väl fort tycker jag. Det är inte ens logiskt att jag ska vara nervös. Jag har ju flugit i flera år plus att jag känner dom jag ska till. Redan nu börjar jag dock räkna ner saker: sista gången jag tvättar, sista dagen i skolan etc. Jag vet ju att det inte finns något alls att vara nervös över egentligen. Säger jag som lyssnar på Rammstein för att lugna mig...

Onsdag

Det här måste ju vara sann glädje.

En festis, vad mer kan man begära i livet?

Fina flickor

Årets första grillning!

Nästan sommar nu